PatrikeNs BLOGG

PatrikeNs BLOGG

Vad är detta?

Detta är version 2 av PatrikeNs officiella blogg. Här kan även DU bli medlem och ta upp saker som hänt dig och rör PatrikeN. Hör av dig till honom för att få ett konto! Information om trackback, tryck här!

5:årsdagen.

BicePosted by Patrik Bergström Thursday, October 16 2014 17:33:59
Sådär, nu har jag varit singel ett tag. På 5:årsdagen bröt vi i princip upp vårt förhållande. Jag tror inte hon vet om hur bra hon prickade.. Jag satt för några dagar sedan och kollade igenom gamla konversationer från den tiden då vi inte bodde tillsammans, jag blir varm i hjärtat av det. Vi bröt en 5-6 gånger under den tiden och på samma sätt som nu. Ett "jag vet inte varför" och därefter totalt ignorering, precis som de andra gångerna.. men jag tror inte hon minns det.
Det har ständigt föregåtts av suspekta händelser och förklaringarna: "Jag kan inte behärska mig", "Jag lever för dagen", "jag gör vad jag vill", "Jag älskar inte dig", "Du är underbar och jag älskar dig men jag är inte bra för dig" och "jag måste göra slut för jag klarar inte av att såra dig". Om hon skulle läsa det här så skulle hon säkert inte hålla med, men det är saxat rakt ur konversationer och det återkommer varje gång. Vi hittade tillbaka till varann varje gång.. vi kunde inte hålla oss ifrån varann, men det tog bra lång tid. Vi har haft en lång period utan att bryta och det var när hon blev gravid, men så fort han växte upp lite så kom vi tillbaka.

Jag avskyr att hon gör såhär.

Jag avskyr förklaringen "Jag vet inte", för jag har fått höra den så många gånger.

Den här gången tror jag dock inte att vi hittar tillbaka till varann, eftersom vi bor tillsammans så får vi ingen chans att sakna varann. Hon flyttar i December, men då är det försent.
Jag vet inte ens om jag vill att vi ska hitta tillbaka, det är väldigt energikrävande att vara tillsammans med henne.

Hon är berg-o-dal-bana.. så fort hon får en idé så tok-kör hon direkt utan att tänka sig för, sen tar det tvärnit. Humöret pendlar, ibland är hon lycklig, ibland är allt fel, alla är dumma i huvudet inklusive mig. När det är nedåt.. då gör man bäst att inte vara i närheten. Säger man något så är det fel säger man inget, då ser man arg ut... å andra sidan.. håller man sig inte i närheten då är man undvikande och hon spekulerar om man har en affär.

Om jag känner henne rätt så försöker hon hänga ut mig som en psykopat nu, precis som hon gjorde med sitt ex. Jag var alltid kritisk mot hur hon behandlade honom. Jag var/såg det från hennes sida och hon skyllde alltid sina egna gärningar på honom. Hon gjorde bort sig en hel del men skyddade sig själv från det genom att skylla på någon annan.
När vi själva bröt upp slutade det oftast att hon tänkte igenom sitt agerande och förstod att hon inte var rationell, hon svarade att hon inte vet vad hon gör.. Hon försöker gömma sig för att hon inte vet hur hon ska hantera situationen. Jag är glad de gånger hon analyserar sig själv och delger mig hur hon känner, jag försöker göra samma sak med mig själv.
Om man ska kunna leva med en komplex person, speciellt en person som inte riktigt vet själv var hon är på väg eller vad hon har för livsplaner, då krävs det att man vet något om personen. Jag har lärt mig att inte lyssna på vad hon säger.. utan vad hon menar. För saker har aldrig visat sig vara som hon sagt, man får läsa mellan raderna och försöka leva sig in.

Jag vill inte på något sätt hänga ut henne, tänker inte nämna något namn här, men jag vill ventilera ut hur jag känner och resonerar. Jag tycker hon är en fantastisk människa och jag hade gärna tagit förhållandet till nästa nivå, men hur jag än försöker så biter hon sig fast i sitt ingenting.

Hon säger att hon inte vill bry sig om någonting, inte planera någonting, leva för dagen och inte bry sig om andra eller sig själv. Jag tror inte henne.
Jag vet att hon är trasig inombords.
Hon har sagt det själv flera gånger vid känslosamma situationer.
jag blir ledsen ibland för att vi skaffade barn tillsammans, jag vill inte att han hamnar i kläm.
Dessutom är hon inte helst sjysst mot barnet när hon är i träsket, men jag tror inte hon vet om det själv. Hon blir väldigt otålig, skriker och är hysterisk.

Hon skulle antagligen förneka det som står här om hon läser det, men jag vet att hon innerst inne tar åt sig av det. Varför skulle hon inte göra det, det är ju hennes egna ord.
Hon är intelligent när hon vill och är på bra humör. Jag älskar att prata med henne när hon är på det humöret, det finns ingen kvinna som jag har fått så mycket känslomässigt utbyte med som henne.

Det är en massa hårda ord här.
Men jag skulle lika gärna kunna skriva tio gånger så mycket bra saker om henne.
Jag kanske gör det, men inte just nu.
Jag vill att hon ska veta att hon är speciell, men för en tid framöver så kommer jag tala för döva öron och när det väl är tillfälle så kanske jag inte vill berätta det längre.
Hon var speciell redan då jag träffade henne för första gånger för 12½år sedan. Jag föll för dig direkt, trots att du faktiskt var onykter, påverkad och dryg. Du passade inte in där, jag ville bara ta din hand och slita dig därifrån. Jag försökte flera gånger, men du var oberäknelig och kunde plötsligt sticka iväg med någon annan snubbe.
Du var oberäknelig i början av det här förhållandet också.. men du har mognat.


Önskar ibland att jag motiverat henne att besöka en psykolog tidigare, men hon är ju så rädd för allt vad doktorer heter.. och hon ska alltid lösa allt själv.

Jag är ledsen att det är såhär, men..

Du kan inte bli lycklig förrän du kan hantera dig själv och acceptera dig själv.


  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.